Jag blir väldigt lätt rörd. Får lätt några tårar i ögonen när någon ger en extra fin komplimang, eller när Monica friar till Chandler i vänner. När man lyssnar på en låt som är så fin att man ryser eller när man just fått reda på någonting så fantastiskt att man inte kan sluta le. Sedan skrattar jag också ibland så mycket att jag gråter floder. Riktigt drygt! Mascaran ryker på en sekund.  

Sedan finns det ju andra sorters tårar än glädjetårar. Typ när man har en allt-går-fel-och-jag-vill-bara-skita-i-allt-dag. Såna dagar kan jag gråta för nästan vad som helst. Världens minsta grej kan göra att det brister. Som att datorn kruppar, eller att man spiller mjölk över hela golvet. Hatar såna dagar.

Jag gråter när jag är rädd (och jag är rädd för många saker). Jag gråter när jag är arg. Jag gråter när jag får reda på saker som jag efteråt helst vill glömma. Jag gråter när saker går åt helvete. Och när folk försvinner ur mitt liv.