Torsdagsgrubblerier.

Är det bara jag, eller går livet för fort ibland? Jag är snart 18 år och förstår knappt hur jag kom hit. Har knappt nån aning om någonting alls. Framtiden vill jag helst inte tänka på så länge jag inte absolut måste. 

Jag grubblar för mycket helt enkelt. Tänker för mycket. Så mycket att jag missar sånt som jag skulle vilja göra eller känna. Herregudsofieskärpdig. 

Det var nog jag som skrev den anonyma kommentaren hehe ^^

Och jag förstår verkligen precis vad du menar, jag känner likadant. Jag tänker helst inte ens på det då jag måste, usch. Tycker vi ska försöka ta dagarna som de kommer och fokusera på det som händer just nu :)